Vägen bort

Det finns fortfarande de som inte vill tro att förvildade drakar en gång strövade genom världen. Inte heller tror de på skrämmor, istroll eller jagurer. Självklart har de aldrig ridit norrut på ett trolls axel eller flugit över bergen inkrupna i en jätteörns fjädrar. Har de mött isdrottningens blick? Har de forsat fram över glaciären burna av en flod som rinner så snabbt att den aldrig hinner frysa?

Det stora som sker, sker ofta tyst. Så även i munken Vesaurus sagokrönika om händelserna under den epok då det Gamla riket gick under.

Runt ett bord på värdshuset Stjärnan högt uppe i den bergskedja som kallas De Väldiga sitter fyra män. Deras ledare Jore bär en magisk, gyllene pilbåge och är äldre än han ser ut. Den magre, dystre Väjde vinner alltid i spel. Med sig har de vapen bröderna Rothjem och Jotum. De fyra är vana att ligga några steg före, men mörka skuggor faller in över världen och det är deras uppgift att slå tillbaka dem. Men hur strider man mot skuggor? Eller mot människor som gått i förbund med troll?

In ur snöstormen vacklar den unge Jarel, klädd som för en sommarkväll. Kanske kan han bistå dem i kampen. Men det finns ett problem: Vem är han? Han vet det inte själv.

---

"Tolkien och Sagan om ringen kommer man att tänka på, eller Ursula Le Guins sagor om övärlden. Men detta är en alldeles självständig skapelse, med nordiskt klingande namn, kraftfull och överflödande rik. .. om farliga resor och äventyr, tragisk kärlek, stadsstater i gammal stil, väldiga borgar, katakomber, hemliga gångar i hemska klippor, våld och lojalitet. Och om frihet, makt och våld." — K E Almered, Norrköpings Tidningar