De förlorade sagornas bok 2

De förlorade sagornas bok
- II -

Alverna bleknar bort allt mer ur människors liv. En sång av glömda steg, en glimt av löv, gräs som plötsligt bugar sig, och längtansfulla rösters mumlande är snart det enda som återstår och som påminner om deras märkliga förflutna. Men på Ensliga ön, väster om det stora havet, finns det fortfarande folk av alvers stam som kan berätta de märkligaste historier.

Hit kommer Eriol sjöfararen efter en storslagen färd över havet. Här får han höra berättelserna om den behagfulla älvan Tinuviel, vars största glädje var att dansa i skymningen; om gnomen Berens, som av sin gränslösa kärlek till Tinuviel drivs ända ner i den ondskefulle Melkos mörka salar; om den hetlevrade kämpen Turambar, som driver fredlös i skogarna sedan han dräpt kung Tinwelints gunstling; om den strålande staden Gondolins fall i kampen mot Melkos orcher och balroger och om förbannelsen som vilar över dvärgahalssmycket Nauglafring, där Féanors silmaril, gudarnas ädel- sten, sitter infattad.

Så även om alverna har skingrats över världens alla vida och vänskapslösa stigar, lär dock deras sånger höras kring stränderna av detta land som en gång var det odödliga folkets skönaste boning.